Om man frågar min bror om han tycker att jag är ett kontrollfreak så svarar han utan tvekan ja, det gör nog min syster också. Och de har inte helt fel....
Men varför är det fel att planera i förväg, ha lite koll på vad som ska hända och kunna förbereda inför det? Inget konstigt alls om du frågar mig!
Jag är medveten om att jag i bland går händelserna lite väl långt i förväg, men jag kan väl inte rå för att min hjärna börjar tänka på julen i slutet av sommaren.....? Jag ser det mest som att jag börjar spåna. Jag har börjat använda ett sk notisblock i min nya (fina, numera försedd med ett rosa blingskal) mobil. Där kan jag skriva upp det som jag kommer att tänka på vad det än gäller. Till exempel har jag en notislapp för presenter, en för idéer till Lillprinsens födelsedagsfirande, en inköpslista till min nästa tripp till Ullared i sommar.
Jag gillar att veta vad som ska hända, och det med hyfsat god framförhållning. Jag behöver på inget sätt ha en detaljerad plan, men på ett ungefär vill jag veta. Jag mår bra av det.
Min syster lever lite efter mottot "det ordnar sig", och hon verkar alltid vara cool, men det kanske bara är en fasad... Jag vet att hon har en förmåga att inte tänka på saker som hon inte kan styra och som hon blir stressad över. Jag däremot kan inte sluta tänka på det tills jag har en lösning i sikte. Men jag är nöjd över att jag har en (mycket bra) idé till hennes födelsedagspresent redan nu. Det är två månader tills hon fyller.
Min bror verkar bli stressad över mina försök att planera något när vi ska ses. Men jag har sällan träffat nån som blir mer stressad över småsaker än honom. Lite planering kanske skulle råda bot på det =)
Vi är lika men samtidigt väldigt olika mina syskon och jag. Men jag tycker väldigt mycket om dem och tycker att vi ses alldeles för sällan. Mer om det blir det i ett annat inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar