Tänk att just jag och K fick förmånen att bli mamma och pappa till en sådan livlig, empatisk, tjurskallig och omtänksam liten pojke!! Det är ett av livets stora under.
Det är en klyscha, men det är genom barnen man inser hur fort tiden går. Han är redan så stor, men ändå så liten. Så kapabel men ändå så hjälplös.
Jag skulle kunna skriva en roman om min kärlek till min stora prins. Min förstfödde. Mitt mirakel.
Lyckliga jag som fick bli mamma till just dig. Förlåt mig för mina misstag, jag försöker göra så få som möjligt, men det är inte lätt. Glöm aldrig att jag äkskar dig mest av allt i hela världen. Ända in i evigheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar