Men konstig är känslan av att åka från dagis, styra bilen hemåt, med båda prinsarna inlämnade för omsorg. Det var lite ledsamt, rörande och ångestfyllt att vinka och pussa Lillprinsen hejdå. Det kändes tryggt och normalt att göra detsamma med Storprinsen.
Båda hade en bra dag på dagis. Jag hade det bra hemma. I morgon ska de vara där lite längre än idag.
Den dagen Lillprinsen kommer underfund med att jag faktiskt lämnar honom ser jag inte fram emot. Den dagen är risken för tårar från honom och mig överhängande. I dag klarade vi oss.
Det kändes bra. Bra, men konstigt. Konstigt och lite fel. Fel, för jag borde ju vara med mina barn jämt. Eller? Förnuftet säger nej, men just idag säger hjärtat ja. Det är så det känns idag.
Skickat från min Samsung Mobil
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar