I dag hände den typ av olycka jag helst skulle vilja slippa. Släpper prinsarna ur sikte och en halv minut senare hör jag Lillprinsen gallskrika. Storprinsen har försökt köra ut vagnen med Lillprinsen. Ut över en jättehög tröskel. Vagnen välte och Lillprinsen ramlade ur och skrapade upp ansiktet på betonggolvet. Huvva. Jag blev rädd och orolig. Försökte påminna mig själv om att det var en olycka och skällde inte på Storprinsen.Men jag är rädd att mitt tonfall inte var det vänligaste... Han blev ledsen, såklart. Han berättade senare att han blev ledsen för att han var rädd för att lillebror gjort sig illa. Skrutten.
Den gallskrikande Lillprinsen lugnade ner sig, jag såg att han hade skrapsår, men jag kontaktade sjukvårdsupplysningen som rådde mig att åka till akuten. Den kan vara lite klurigt med små huvuden som slagit sig. På lättakuten konstaterades att allt trots allt hade gått bra! PUH!
Storprinsen var hemma med pappa och när vi kom hem dök han ner i bilbarnstolen och pussade på lillebror och sa försiktigt, Lillebror hur mår du nu? Älsklingen min!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar